När du stänger av en televisionsapparat, ljudet som kommer från apparaten den sista sekunden. Jag låtsas inte, som andra författare, att de inte kan skriva. Nu ska jag säga de viktigaste orden du kommer att få höra i den intervjun, så notera detta noga. Funderade på om det bästa inte hade varit att åka till sjukhus och söva ner mig själv, för jag klarade inte av ljudet. Om jag är så uppblåst, varför lägger jag tid på att vara mentor till andra? Jag har ställt upp för människor med sjukdomar. Det är jag som målat den där också. Då var ljudet dovare, om du tänker dig ljudet av att tåg som kommer, ett ånglok. Bruno K Öijer springer de benen av sig för att recensera – jag har aldrig blivit recenserad i DN, trots att jag talat inför fler människor än någon annan svensk författare gjort. Ser du den tavlan där? Jag bara säger att det är unikt. Jag har fått Augustpriset. Om jag vore så självgod så skulle jag väl berätta om det, skryta om det? Ta Ulf Lundell. Det där är inte att vara uppblåst. Jag heter Björn Ranelid och juryn har bestämt sig för att jag inte skall få det. Jag har fått Augustpriset.